Jag vet inte vad det är med mig. Är sur och tvär på nästan allt.
Fast det släppte något när jag var ute och gick förut. :) Ganska skönt, men minsta lilla grej kan göra mig rosenrasande, och naturligtvis råkade jag läsa någonstans att såna här problem får kvinnor (eller flickor) i tidiga puberteten, som är runt 11 år, eller kvinnor i klimakteriet som är runt 60 år!!
Amen kom igen...jag är inte någon sur kärring, som svettas och klagar på nackont, och jag är inte någon trotsig 11-åring med ömmande bröst!
Jag är bara på dåligt humör, sånt kan hända. Det borde vara förbjudet för tidningar att skriva ut symptom och tecken, eller så kanske det bara är jag som måste sluta läsa om det! >.<
Ojojoj...

Kan bero på "nyheten" jag fick höra igår.
Jag som var så glad, jag skrattade, jag tillomed skuttade (jag vet; töntvarning, men..^^, ) kanske inte av glädje, men jag la till det för att det lät bra!
Sedan kom denna nyhet och tog ner allt, men inte på några sekunder. Det tog ett tag innan jag registrerade.
Först sa jag fine, de är lungt. Men sen började mer saker sippra in, som hade hänt and so on!
Vill inte prata om det, men jag kan bara säga att du sjönk nu!
Då låg på toppen, men klättrade, om inte föll, många meter ner nu! >.<

Litar bara på en enda i världen, och du vet vem du är!
Eller ja, det är inte riktigt sant, men du betyder mycket. (L)
Du finns i tankarna och jag kan inte bara släppa dig som en soppåse som åker ner i tunnan.
Förlåt!

Puss//Karin