Det finns vissa, personer som läser denna bloggen, som kommer (uppenbarligen) från min gamla klass NV2B.
Därmed rubriken: Fy fan för vissa alltså! Jag blir bara så himlans trött.
Jag håller med Friida, att du (som kommenterat) är  rädd för att visa vem du är. Är du rädd för mig? Är jag farlig, är det så himla hemskt att  uttala vem du är?  I såna falla är det värre att uttala sina åsikter öppet och inför andra. Eller har jag fel?
Du läser min blogg flitigt, du kommenterar, och tror jag bryr mig om att du är taskig. Jag hade KANSKE brytt mig en smula om du ens ville säga ditt namn. Men, sorry..ditt liv intresserar mig inte. Tyvärr.

Jag är arg idag.
Jag verkligen avskyr min gamla klass, för folk som ena stunden ler och är snälla, snackar andra stunden skit bakom ens rygg. Åh vad vi kommer att sakna dig, vad blir klassen utan dig..Yeah right.
Jag säger inte bara detta för att jag vill ha något att klaga på, nej. För jag har nämligen hört ''snacket'' med egna öron.

Stipendie för snällaste kompisen..fnys. Vem fan sög du av för att få den utmärkelsen >.<
Folk vänder ryggen åt när dom ser bortom facet. För med skönhet kommer du bara dit där folk vill att du ska stå och le och se snygg ut, öppnar du munnen, då fan åker du ut.

Älskar Mr.M och Friida. ;D

En känsla man kan leva länge på är bekräftelse, det är nog den bästa känsla som finns.