dåligt. Huvudet dunkar, armarna vill inte tillhöra min kropp längre! Vem fasen vill det?
Har nyss kommit hem, det är kallt ute...
Kommer ALDRIG glömma din blick. ( Morgonen den 15/7 07) 
Jag står framför dig, ler mot dig. I mitt huvud finns bara du! Så underbar, så otroligt underbar. Allt du har sagt till mig viskas som i  fågelsång, jag tänker:  han älskar mig, han älskar mig!
Lycka finns inom mig, jag tittar i dina ögon, jag tar av mig mina byxor, och ska precis ta av mig tröjan.
Jag tittar ner i golvet, jag ler både inuti och utanpå. ''Den här synen är nog inte fel för honom'', tänker jag...
Jag tittar upp och möter hans blick, och det jag ser är...äckel! Han tittar på mig som folk brukar titta på ''kraftiga'' peroner på Mcdonadls. Hans ögon vill slita sig, samtidigt inte...kolla in äcklet!
I mitt bröst känndes det som om hjärtat hade fövandlas till en vattendroppe, som förångats och bara försvann. Med ett poff!
Jag sa det till honom, han kom inte med något försvar. Det fanns inget att försvara. Vad brukar man säga? Jag slog verkligen huvudet på spiken!

Tur att han inte läser detta . Han är inte intresserad av mitt liv...längre!

Om han ens någonsin varit??