Japp, jag har förlovat mig med Mr.M. (L)
I onsdags, den 3/10 2007. På hans pappas födelsedag.
Vi skulle ha firat det nu, idag, men så hade han prov och var jätte trött. Få väll vänta tills vi gifter oss....
Vi var iallafall på bio, Supersugen, den var kanske inte super. (?!) Men den funka, var ganska lång men ändå.

Nu träffar jag inte Mr.M fören på måndag igen :/  Whatever, vi träffas ändå för mycket (?) Jag ska inte vara störningsobjekt, sånt klarar man inte.

När jag kom hem nu, nyss, så berättade mamma och pappa om min kära lillasyster och hennes bravader. Suck...nu orkar vi inte mer, nu är de slut! Nu kommer jag att vara enda hemma boende barnet i familjen.

Jag som hade städat och gjort fint. Bädat sängen, och fixat. Jag försökte iallfall få till en bra sminkning så att du skulle se hur fin jag (iallafall ville) va för dig.
Nu känner jag mig patetisk igen, typiskt. I morse när jag promenerade till bussen, så lyste solen i mitt ansikte, jag log, både inombords och med hela ansiktet. (Tänk om någon sett mig, en fåning leende moran som gick där på vägen)
Jag tänkte på att idag, så skulle det vara bara jag och Mr.M. Våran förlovnings helg, typ.
Jag skulle slippa sova ensam, slippa tycka att klockan gick långsamt, slippa ha ångest över att jag inte gjorde läxor. Han skulle vara där....
Men, whatever.....jag klarar mig. Ville ju bara ha en pratstund med honom, men men.

Tur att du åkte från festen....annars hade jag varit en nobody. Är jag kanske redan?
Varför är du så rädd? Jag vet att du inte gillar tre med mig, men jag har släppt de. Accepterat! Men de var inte därför...som du sagt så blir de inte mycket nu, helst inget. Det är lugnt.
Jag gör ju vad som helst för dig....



 Jag är glad, över att du finns i mitt liv, sötnos.