Nej då, se till att få de livat....


I natt vaknade jag och mådde dåligt, vet inte varför...Jag låg och tänkte på gårdagen, som fick mig att inse att jag är korkad, på heltid!
Sen när jag kom till skolan i morse stod jag inte ut, jag orkade inte. Jag ville inte vara kvar, låtats att jag var glad.
Låtstas fatta på lektionerna, gå där och skratta, när de inte finns något att skratta åt.
Låter som om jag är jätte deprimerad, jag är bara så förbannade trött på att plugga. Och på att allt bara går åt skogen för mig >.<  Torsdag, woho!!
Men igår, gav jag upp det som jag tycker är himla roligt, bara för att jag gjorde ett litet snedsteg en gång i tiden. Men de var ETT, de har aldrig upprepats, och jag var inte frisk  då!

Min helg, ...jag var lika dum som fjorton höns.

Varför ska man leva så jävla allvarligt, ta inte livet för allvarligt, man kommer ändå inte levande ur de.
Det är sant, man ska inte ångra något, bla bla...de är klart som fasen att man ska. Hur lyckas man då leva, om man inte gör snedsteg som man sen kan rätta sig efter? Ångra sig kan man göra, men stå för det det måste man.
Jag står för varedna liten sak jag gjort, att jag åt sand när jag var liten, att jag har kallat någon tjock, att jag har gråtit över de mest patetiska saker, men inte ångrar jag mej. Skulle jag göra de, så skulle jag ångra allt. För det ena leder till det andra.

Okej, ibland säger jag att jag ångrar att jag valde natur. Men nej...det gör jag inte.
Jag träffade några av mina bästa kompisar där, jag täffade en som jag aldrig känt så mycket för som jag gör.
Mitt liv blev, tro det eller ej, bättre. Kanske stressigare, ingen fritids liv osv. Men amagad, jag är 17.
Om jag redan har gjort allt nu, vad har man att se fram emot då?

Just nu, ser jag fram emot torsdag :) Jag tror jag sprängs.....

Moff moff




 Plugga, plugga, plugga....Medosin >.<