Vad ska jag ta mig till?
Mitt huvud känns tungt, det känns som om jag går på droger (hur det nu känns, men iallafall) mina ögonlock vill bara sluta sig.
Mina lungor vill sluta andas, min hjärna vill sluta fungera. Allt är bara förjävligt just nu.

Jag önskar att jag inte fanns.
Att jag aldrig hade gjort sådära. Allt hade varit som förut då. Nu kommer du aldrig se mig på samma sätt.
Aldrig titta sådär på mig, aldrig tänka något glatt om mig.
Jag kommer bara vara en grå prick, som fummlar runt, och när jag kommer nära, så blir jag en röd prick, som sticks och bränner dig.
Jag älskar dig så mycket att jag hatar mig....

Jag gjorde allt fel, jag kunde lika gärna ha frågat. Jag vet att jag gick över gränsen med att få din uppmärksamhet.
Förlåt....eller, jag vet inte vad jag ska säga.
Jag vill vara 110% igen. Jag vill det hemsk gärna. Jag vill att du ska tycka om mig för mycket, för jag tyckte om det.
Jag njöt av att vara så älskad av någon.
Mina tårar är inte längre gjorde av salt, utan av taggtråd.
Dom är onödiga, för du vill ändå inte trösta en sån som jag. (Det skulle inte jag heller velat)

Vem har jag nu?
Jag är kär, i en person som inte vågar vara kär i mig.

Du ska bara veta hur dåligt jag mår, över det här.