Ja, det kan man verkligen säga.
Nu har jag suttit hemma (och borta en kväll) och pluggat biologi i lite drygt en och en halv vecka!
EN OCH EN HALV VECKA!!! För ett jäkla biologi test.
Men, så gick det ju som det gick förra gången också >.< Vill man ej vara med om igen!
Iaf.
Har även prov på måndag, så nu vet alla vad jag ska göra i helgen!
Men, det är inte bara skolan som "är lite mycket nu". Även andra saker också.
Typ, mitt liv.
Jag kom på idag att jag tjatat i över två månader nu på alla, plus mig själv att jag vill ha lite tid för mig själv, bara vara och vara just de ensam!
Men, vad gör jag? Jag rusar in i saker och ting, och förvärrar allt, känns det som. Visst jag har haft kul, men när det kommer till en sån här situation när allt bara är för mycket, så kan jag inte bara backa ur, tacka för kaffet och gå hem! Även om det är det jag mest av allt vill!
Jag vill:
Ägna mig åt skolan
Ligga i sängen i flera timmar, och bara tänka.
Prata med en viss person, om saker och ting.
TÄNKA igenom mitt känsloliv plus känna efter
Inte lova något nått!
Spela fotboll i snön
Gosa med Hampus och Ida
Ha hudvårdsklasser
Etc etc...

Men, det jag har gjort nu är inget som jag ångrar så klart, det är bara det att jag har fallit så hårt, men landande så mjukt. Nu känns skrubbsåren!
(Jag vet, jag och mina metaforer)

Nu till ngt annat:
Jag gick upp 6 i morse för att ha körlektion i rusningstrafik.
Jag säger bara: Jag litar inte på mig själv i trafiken, även om lärarn gör det så....>.<

Puss//Karin